Det roliga 80-talet

Om ni lyckats missa att jag är en riktig 80-talsnörd när det gäller musik så är ni förmodligen inte ens läskunniga. Det har blivit mycket musik i de senaste inläggen och mig gör det verkligen ingenting, får jag skriva (och kanske framför allt lyssna) på 80-talets musik så gör det mig gladare än gladast. Det är ett årtionde som inte enbart gav oss mängder av stora artister och låtar, det är också årtiondet då pudelrocken var riktigt framträdande. Det är det som är så intressant med just 80-talet, det var så många olika musikstilar som växte fram och började få uppmärksamhet, inte enbart pudelrocken utan också det elektroniska och punken, bara för att nämna några ytterligare.

Ni vet om att jag älskar The Cure, det är musik som håller mycket hög klass än idag, men ibland så behöver man inte lyssna på det allvarligaste av alternativ från den epoken. Det går precis lika bra att vältra sig i de till synes mer oseriösa alternativen, de bidrag som tar in massvis med humor i sina nummer och gör det till något som man kan skratta åt. En av de ”artister” som verkligen lämnade ett bestående intryck under 80-talet var den underbara Weird Al Yankovic. Han gjorde det till en konstart att göra kreativa och underhållande versioner av väldigt populära låtar. Nirvana, Madonna, Michael Jackson har alla fått se sig imiterade och kopierade av Weird Al Yankovic.

Det intressanta med honom är att han faktiskt är riktigt bra, och gör sina versioner väldigt bra. Många gånger när människor provar sig på något liknande riskerar det att kunna bli ganska flamsigt och riktigt dåligt, men i Weird Al Yankovics fall så är det snarare så att det är hög kvalité på låtarna, samtidigt som det är gott om humor i det han sjunger. Min absoluta favorit är hans version av Michael Jacksons Beat It, som Weird Al Yankovic istället titulerat Eat It.